Václav Havel i Falun

När kommunistregimen i Tjeckoslovakien föll – i slutet av 1989 – var den folkliga opinionen entydig: ”Václav Havel till president!”. Inom kort hade Havel, tillsammans med andra f.d. dissidenter, bildat regering. Det var som i en saga: oppositionella som nyligen suttit fängslade satt med ens vid makten…

Enaktaren ”Audiens” utspelas i det tidiga sjuttiotalets repressiva politiska klimat, präglat av övervakning och angiveri. Ingen litar på någon. Regisserande Joel Torstensson hugger tag i pjäsen med närmast lysten iver. Skådespelarna frossar i burleskt spel; det är alldeles uppenbart att de trivs i sina roller.

Visst kan man i någon mån ana inflytande från Kafka och Hasek i detta stycke från 1975, men jag associerar snarare till Nikolaj Gogols groteskerier. Men framför allt är det en typisk Havel-pjäs, där frågan om rätt och moral dominerar. Här möter alter egot Vanek; en författare som svartlistats av regimen och nu tvingas rulla öltunnor på ett bryggeri. Bryggmästaren bjuder in till audiens; ett samtal på tu man hand, men erbjudandet om bättre arbetsvillkor på bekostnad av visst tillmötesgående avslås genast av Vanek. Mötet illustrerar två strategier mot förtryck: pragmatism kontra idealism. Samarbeta eller gå i inre exil?

Man kan dra paralleller till svenska pjäser som ”Herrar” och ”VD”, men ”Audiens” är så präglad av kommunisttiden, av svårigheterna att tala klarspråk, att den liksom djupdyker i grotesk och absurdism. Samtidigt finns här en dagsaktuell aspekt: Till vilket pris anpassar vi oss nu, 2011, i arbetsliv och samhälle?

Men framförallt är ”Audiens” en pjäs där dåtida vardagsliv spelas upp som i en förvrängd skrattspegel. Bryggerimästaren tar här emot på ett solkigt kontor, med en vägg av ölkartonger i fonden. Joel Torstensson gör, med frodig utlevelse, en ölhävare som gått vilse i sig själv och närmast förtäckt söker en utväg. Hans excentricitet och maniska öldrickande är härligt att se; jag kommer att tänka på såväl Ernst Günther som Edvin Adolphson.

Hugo Emretsson framställer en timid, boksynt och till synes undfallande Vanek; en noga instuderad roll där allt, även den moraliska överlägsenhet, noga kapslats in. Briljant spel!