Tisdagarna med Morrie: friteater i Småland svarar för europapremiär

Medborgarhuset, Vansbro
Tisdagarna med Morrie
Text: Mitch Albom/Jeffrey Hatcher
I rollerna: Lars-Erik Berenett och Christian Arin
Regi Christer Engberg


Smålands enda fria teatergrupp, Teateri, har som första ensemble i Europa dramatiserat och iscensatt den amerikanske författaren Mitch Alboms bok ”Tisdagarna med Morrie”, som snabbt blev en bestseller i hemlandet. I höstas påbörjades en omfattande Sverigeturné, med 60 inbokade föreställningar. Vid entrén till teatern i Vansbro (en fantastisk teaterlokal i ett gediget medborgarhus) får jag höra att turnén redan vuxit sig större än planerat.

Faktiskt även själva föreställningen har vuxit sig större än planerat: föreställningen blev en halvtimme längre än utannonserat. Detta faktum kan möjligen bero på att den samspelta skådespelarduon nu i slutet av turnén tar ut svängarna lite extra och uppmuntrade av tidigare god publikrespons fördjupar gestaltningen. Det är i så fall förståeligt: pjäsen inbjuder till den sortens expansion – men å andra sidan hotar dramaturgisk kollaps: efter en snärtig inledning, där korta, återberättande sekvenser varvas med rapsodiska spelscener (rappt och utstuderat à la värmländska Teater Västanå), sjunker spelet under andra hälften in i ren naturalism – och det från början snabba tempot närmar sig efterhand den absoluta nollpunkten.

Här hade behövts en mer styrande regi. Å andra sidan kan man ha överseende med föreställningens efter hand så monotona karaktär: det gör det lättare att få fram textens filosofiska, eller om man så vill: tro-på-dig-själv-dimension.

I centrum för ”Tisdagarna med Morrie” står en åldrande sociologiprofessor, Morrie, drabbad av den obönhörliga nervsjukdomen ALS. Han får besök av sin gamle vän Mitch, som nu, mitt i karriären, återtagit kontakten med sin i ungdomen avgudade lärare och som han nu börjar besöka varje tisdag. Den döende Morrie får allt mer rollen av ”vishetslärare”; en tolkning som förstärks av fondens japanska körsbärsträd (men som i röd belysning med ens liknar blodkärl fotograferade inifrån).

”När man lär sig att dö, lär man sig att leva”, lyder ett av Morries många tänkespråk. Lars-Erik Berenett spelar med mycket värme denne humant inkännande, intelligenta man – vars skarpsyn efterhand får den yngres uppblåsta karriärtänkande att rämna. Tematiken påminner om En handelsresandes död: återigen punkteras den amerikanska framgångsdrömmens ihålighet. Lars-Erik Berenett spelar med samma temperamentsfulla, frustande vitalitet som en gång i tiden Jarl Kulle. Som den förre studenten gör Christian Arin en utstuderat vanlig, ganska misslyckad människa – men som inför den döendes livsvisdom allt mer omvärderar sitt liv.

Morrie framstår som en jesusliknande gestalt, vars älska-varandra-råd och ta-vara-på-livet-visdom börjar förändra Mitch. ”Tisdagarna med Morrie” är en nästan otidsenligt nedtonad föreställning, sympatisk, fylld av värme och medmänsklighet – det enda som emellanåt stör är allt tal om ”coaching” och den lite banala tro-på-dig-själv-filosofin.