måndag 4 januari 2010

Ny bok om Lars-Erik Larsson

Carlhåkan Larsén
Lars-Erik Larsson
Atlantis


Bokförlaget Atlantis har i samarbete med Musikaliska akademien lanserat serien ”Svenska tonsättare”. Senast har nu utkommit en monografi om Lars-Erik Larsson (1908—1986) – lagom till hundraårsjubileet av dennes födelse. Carlhåkan Larsén har skrivit en initierad bok i klassisk life-and-letter-stil, där ett lätt och läsarvänligt tilltal kombinerats med en distinkt stil vad gäller rent musikaliska beskrivningar. Det bor en folkbildare i Larsén, som med sin lite jovialiska stil emellanåt framstår som en sentida Sten Broman.

Lars-Erik Larsson har väl alltsedan 1930-talet varit folkligt både känd och uppskattad, men på senare decennier är det väl framför allt Förklädd gud som dominerat, även om Pastoralsvit och en del andra verk spelas emellanåt.

I Skåne, kompositörens hembygd, har det dock nyligen firats rejält, med en sju timmar lång konsert till Lars-Erik Larssons ära! Bland mycket annat framfördes (av Malmöoperan) ett numera nästan helt bortglömt verk: operan Prinsessan av Cypern (som inte spelats sedan urpremiären 1937 på Stockholmsoperan!).

Carlhåkan Larsén skriver kronologiskt om Lars-Erik Larssons liv och verk, men med betoning på det senare. Om Larssons privata liv och personliga funderingar får vi inte veta mycket. Jag skulle också gärna ha sett en mer djupgående analys av Lars-Erik Larsson som exempelvis tonsättare av filmmusik – faktum är att han enbart under 40-talet skrev musik till 22 filmer!

I det stora hela får man dock en ganska god bild av Lars-Erik Larssons tonsättargärning. Det må vara att han fascinerades av Hindemith och av tolvtonstekniken, liksom av modernistiska och nyklassicistiska stilriktningar: i grund och botten var och förblev han en expressiv senromantiker. Men lättheten, enkelheten i hans musik kan nog delvis återföras till nyklassicistiska stildrag.

Men så finns här ju också den där svårdefinierade, ”nordiska” tonen – det räcker ju att lyssna till prologen till En vintersaga: fylld av sagoton à la Sibelius – och av en melankoli stor som hela det nordliga granskogsbältet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar