torsdag 8 juli 2010

Georg Riedel m.fl. i Rättvik

Rättviks kyrka, 8/7
Musik vid Siljan
Nya vokalensemblen, Georg Riedel, bas, Rasmus Borg, piano, Sege Johansson, trumpet
Dirigent: Roland Östblom.


Nya vokalensemblen har de senaste åren låtit allt bättre – och här, tillsammans med Georg Riedel, kontrabas, Rasmus Borg, piano och Sege Johansson, trumpet, gjordes sammantaget storartade insatser.

Snart 76-årige Georg Riedel har genom åren inte bara skrivit barnvisor: han har även komponerat musikdramatiska verk, psalmer, körverk och orkesterverk. Konserten i Rättviks kyrka inleddes med en rad körkompositioner av denne tonsättare, arrangör och basist – och som så ofta glittrar det till av jazziga stråk i de här annars lite serena, mjukt konturerade verken.

I exempelvis ”Prisa herren” experimenterar Riedel ganska fritt med körklanger; jag kom att tänka på såväl Sven-David Sandström som den världsmusikaliskt medvetne körlegendaren Gunnar Eriksson från Göteborg. Andra av kvällens Riedel-körverk var lugnare anlagda, med åtskilligt av svensk körtradition i tonspråket.

I några instrumentala mellanspel excellerade Georg Riedel och pianisten Rasmus Borg med härligt slow jazz-spel; såväl i Jan Johansson-stycket som i Riedels egen, njutbara ”Melancholia”. Där möter en melankoli som glider över i ren eufori; ungefär som i Gunnar Ekelöfs dikt ”Eufori”, som ju också inleds tämligen melankoliskt (”Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken”).

Även Sege Johansson på trumpet förgyllde en hel del av körverken med säkra insatser.

Särskilt imponerades jag av körens stilsäkra framträdande i Hugo Alfvén-arrangemanget av dalvisan ”Om sommaren sköna” och av ”I denna ljuva sommartid” – här i ett fantastiskt arrangemang av Anders Nyberg. Enastående snyggt!

Spännande att lyssna på (men emellanåt en smula med en smula statisk karaktär) var Björn Erikssons tonsättningar av några Dan Andersson-dikter, framförda mot slutet av denna stämningsfulla konsert. Den långa ”Tiggaren Simons sång” är komponerad med kongenialt enkel tondräkt, därtill lite episkt böljande genom de långa verserna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar