Musik vid Siljan 2010 invigt

Missionskyrkan, Leksand, 3/7
Musik vid Siljan
Romeo- och Juliakören
Luta: Pierre Nordahl

Samtidigt som Leksand och Rättvik proppades igen av raggarkaravaner (och i avsaknad av poliser förvandlades till laglöst territorium) invigdes Musik vid Siljan. Ända in i konsertlokalen hördes V 8-muller.

Klimatforskarna inskärper vikten av omedelbar omställning av koldioxidsamhället – men här i bygden sitter folk på fällstolar längs vägarna och beundrar gamla bilar. En tyvärr synnerligen illustrativ bild av dagsläget. Business as usual.

Att det blev ännu ett Musik vid Siljan är att betrakta närmast som ett under. I vintras var evenemanget i princip nedlagt.

Ett av flera invigningsanföranden i missonskyrkan hölls av Ulrika Liljeberg, kommunalråd i Leksand, som framhöll hur oerhört viktigt kulturlivet är för en bygd som denna. Det är frapperande att hon och andra politiker inte sa något om detta i höstas, när Musik vid Siljan gick i graven. Nästan ingen tog då till orda i den offentliga debatten.

Romeo- och Juliakören från Stockholm är känd för spektakulära framträdanden. Det var ett djärvt grepp att inleda festivalen med denna vokalgrupp – som lika gärna kan betecknas som en teatergrupp. Här bjöds en konsert som i hög utsträckning var ren teater.

Kören, med samtliga sångare klädda i renässansdräkter, inledde visserligen med stilla 1500-talssång och en entré präglad av gravitetiska rörelser och andaktsfull närvaro i musiken. Efter hand kom dock teatrala upptåg att dominera och mot slutet associerade jag snarare till medeltida gycklartradition, nycirkus samt gängse postmodern teater.

Några av kompositionerna – de flesta från 1400- och 1500-tal – gjordes med ganska driven stämsång, men det dominerande intrycket blir ändå en konsert som blev en ironiskt anlagd teaterföreställning, där sångarna i finalen plockade av publiken glasögon, klädespersedlar och till och med en krycka och där några barbershop-liknande sånger och bongotrumma gjorde att det hela mer liknade medeltidsvecka i Visby än sedvanlig Musik vid Siljan-konsert.

Det kan vara friskt med nya grepp, men just den här sortens postmodern, distanserad humor börjar väl bli lite passé.