Ung folkmusik, Rättvik

Folkmusikens hus, Rättvik, 5/7
Musik vid Siljan
Grupperna Reasons & Treva

”Ungt och osignat” kallar Folkmusikens hus sitt evenemang där ungdomar ges tillfälle att framträda med ofta lite experimentellt spel. För så är det: de yngsta spelar ofta annorlunda än gamla erfarna spelmän; de söker, i varje fall nu, 2010, nya vägar framåt – ofta influerade av andra genrer och av folkmusik från andra länder. Även instrumentalt märks ofta en nyorientering, med gitarrer, trummor och andra instrument.

I torsdags framträdde två ensembler bestående av faluungdomar: Reasons och Treva. Framför allt Treva framträder med musik förankrad i Dalarnas spelmanstraditioner, låt vara att inslaget av trummor och gitarr liksom den lite råa energin markerar 2000-tal. Den mer vokalt inriktade gruppen Treva, med ofta mycket fin stämsång, söker sig fram mera förutsättningslöst och ger sig hän svenska folkvisor lika gärna som country och hippieepokens lite mer känslostarka sångstil. Allt tycks de vilja prova på.

Trängseln var stor i konsertlokalen och många slog sig helt enkelt ner på golvet. Men att sitta på golv hör nästan till vid den här sortens evenemang. I pausen kom en kvinna framrusande till mig och förklarade hur oerhört fantastiskt det var att höra dessa duktiga ungdomar. Vi pratade om att det borde finnas ett permanent forum för musik av detta slag, där sådana här ensembler kontinuerligt kunde konsertera. Varför inte inrätta återkommande helger för ny, ung folkmusik på Folkmusikens hus (jämförbart med teatrarnas studioscener och konserthusens experimentscener).

Reasons består av Thea Åslund, Tove Lindborg, Hanna Enlöf, Ylva Eriksson och Tobias Karlehag. Instrumenten är gitarr, fiol och trummor, men stämsång och solosång dominerar. Här möter en rad begåvningar, och några av sångerna gjordes bravurmässigt.

Folkmusiktrion Treva, som gärna tar spjärn mot traditionell folkmusik och energiskt söker nya uttryck, består av Anders Dehlbom, fiol, Viktor Mörsell, gitarr och Axel Fagerberg, slagverk. Särskilt Anders Dehlboms barfotagestalt på scenen fängslade; en papageno-aktig artist som spelar med förbluffande lätthet: musiken liksom bara rinner ur hans fiol.