Stark konsert med Lill Lindfors & Bengan Janson

Klockargården, Tällberg, 4/7
Musik vid Siljan
Bengan Janson, dragspel, Lill Lindfors, sång


Lill Lindfors ”Du är den ende” hördes väldigt ofta på transistorn 1967, men så blev den också hennes verkliga genombrott, inte minst på Svensktoppen. Hon sjunger underbart på originalinspelningen – där en underhållningsorkester medverkar med maffiga arrangemang i traditionell efterkrigsstil; men samtidigt lite uppiffat; med inslag som signalerar sent sextiotal. Jag träffade för övrigt Bo Setterlind många år senare och minns att han med glädje framhävde att han hade skrivit texten till just denna musik.

Så 2010: den unga svensktoppsstjärnan, nu 70 år, men lysande av musikalisk och mänsklig mognad, avrundar en sällsynt förtätad konsert i Klockargården med att sjunga ”Du är den ende” – och även om hon här sjöng nedtonat, nästan skissartat, blev intrycket minst lika starkt. Lill Lindfors bygger sin musik inte bara med glädje, utan också med ett långt artistlivs erfarenheter och med insikt om musikens kommunikativa kraft.

Visst minns jag att hon var en god estradör exempelvis på sin krogshow årgång 1978 – men då handlade det till stor del om genretypisk underhållning. Nu, tillsammans med Bengan Janson, framträdde hon i ett program som tillvaratog och visade fram den svenska visans starka traditioner.

Bengan Janson, som med sin torra, lite drastiska humor är en utomordentlig scenpersonlighet, inledde med att sjunga en rad visor (mycket Allan Edwall), samtidigt som han spelade dragspel. Och vilken virtuos han är på detta instrument! (Men så utsågs han också till ”Årets dragspelare” 1995.)

Större delen av konserten artade sig till en mosaik av spirituellt small talk mellan estradörerna Lill Lindfors och Bengan Janson, varvat med de mest fantastiska tolkningar av Olle Adolphson, Cornelis Vreeswijk och Evert Taube (just Taube sjöng faktiskt Lill Lindfors redan på sin första LP, 1966!).

I allt en fantastisk afton.