Ryska munkar och sovande katt

Jag satt en kväll i köket och spelade musik på min dator, då min fru kom in och började prata om ett experiment: en forskargrupp hade funnit att katter blev otroligt avslappnade om de fick lyssna till lugn musik – i synnerhet gregoriansk körsång.

När det gäller ”undersökningar” är jag regelmässigt skeptisk, men jag bestämde mig för att genast testa en av våra egna katter. Jag lyfte upp den halvårgamla kattungen, som nyss hade rusat runt och lekt i köket, placerade henne i knäet – och så valde jag en youtube-video med ryska munkar i Valamo-klostret.

Den stilla, entoniga och mycket högstämda sången påverkade genast den nyss så livliga lilla krabaten. Efter bara en halv minut blev blinkningarna allt fler, kroppen slappnade av, hon la upp tassarna över min hand, sjönk ihop, det ryckte i benen – och munkarna hade väl knappast sjungit mer än två minuter förrän den lilla sov djupt.

Men faktum är att även jag själv kände mig allt mer dåsig – frågan är om gregoriansk a cappella-sång hädanefter ska bli min nya sömnmedicin.

Radioprogrammet Mitt i musiken rapporterade för en tid sedan om den amerikanske cellisten och kompositören David Teie, som arbetar med ”djurmusik” och som till och med skrivit musik för katter. Med djurmusiken hoppas han på ett nytt sätt att kommunicera med djur. Tanken är även att på sikt kunna pigga upp instängda djur på djurparker. I sin ”kattmusik” har han vävt in ljud som liknar katters jamande och spinnande.

Att musik kan ha en stark påverkan på människor är ju allmänt känt. Det finns meditationsmusik, marschmusik och dansmusik. Det finns musik för alla syften och situationer.

För egen del växlar jag nu – så här i midvintertid – mellan Telemann (arbetsmusik), Stan Getz (vid tänkestunder) och gregoriansk körsång (vid läggdags).