Essäsamling av Carl Johan Malmberg

Carl-Johan Malmberg
M (Möten med Mahler, Melville, Duras och Minnets atleter)
Wahlström&Widstrand

Kritikern Carl-Johan Malmberg, som 1979—1989 var en av redaktörerna för den teoretiskt inriktade kulturtidskriften Kris, har i många år skrivit kulturartiklar i Svenska Dagbladet; främst om film, konst och litteratur. Han har också publicerat några essäsamlingar, och i den senaste, kort och gott bettitlad ”M”, återkommer han med fler essäer.

Det mesta är mycket lärt och bildat, och det serveras med en blandning av sirligt gammaldags essäprosa och torr akademikerprosa (här tycker man inte; här intar man ”en tankeposition”). Men idérikedomen är storm, och associationerna många, vilket gör att man som läsare åtminstone håller sig vaken. Ibland saknar jag dock den där personliga närvaron, som liksom suger läsaren med sig. Jag tänker på alltifrån Montaigne till Expressen-kritikern Björn Nilsson, som ju var en spirituell enmansakademi och med en stilkonst som gav en känsla av liansprång i djungler av kunskap.

I Carl-Johan Malmbergs fall ser jag inte samma vilja att kommunicera; snarare får man känslan av ångvält som brakar fram med sin lärdom. Å andra sidan finns åtskilligt i denna nästan 400 sidor tjocka essäsamling som erbjuder stimulerande läsning – och särskilt förtjust blir jag i författarens mycket välskrivna essäer om Gustav Mahler (tre utomordentliga texter om symfonierna 6, 8 och 9). Mycket intressanta är också essäerna om Fellini, Antonini, Fassbinder, Artaud, Morandi, Bergman, Sokurov och exempelvis en text som ”Romantikens folkvisekult”. Annat ter sig apart, som den korta texten ”Hästbakens estetik”.

Ibland får man heller inte känslan av essä; snarare bjuds ganska typiska kulturartiklar. De flesta av texterna har tidigare publicerats, främst på Svenska Dagbladets kultursida. Med kraftigare sovring hade detta kunnat bli en lysande essäsamling; i föreliggande skick är det en ojämn sådan.