Nyutkomna cd-skivor

Hur mycket spännande musik man än får höra, känns det alltid lika uppfriskande att återvända till Johann Sebastian Bach. Ungefär som att lämna staden och fara iväg till en avlägsen fäbod och plötsligt kunna njuta av något urgammalt – som med ens ter sig som en daggfrisk nyskapelse.

Unga engelska sopranlöftet Elizabeth Watts, ännu i början av sin karriär, har tillsammans med 40 år gamla ensemblen The English Concert spelat in en rad Bach-kantater samt enstaka arior (Cantatas und Arias, Harmonia Mundi). Att lyssna på exempelvis ”Ich wünschte mir den Tod” fungerar som rena återuppståndelsen. Den välrenommerade ensemblen spelar underbart. Watts sjunger särskilt i lägre register glödande dunkelt, nästan i mezzo-läge.

De fyra cd-skivorna i boxen ”Musique de table” (Harmonia Mundi) innehåller en komplett inspelning av Telemanns s.k. taffel-musik och på konvoluten avbildas, fiffigt nog, diverse bestick. Freiburger Barockorchester har under senare år gjort fantastiska framryckningar. Visserligen kan jag ibland sakna ett större mått av dynamik och lite djärvare spel, men sammanfattningsvis formar sig tolkningarna av dessa ouvertyrer, sinfonior och smärre konserter av olika slag till en överdådig musikalisk buffé. Telemann: som att möta ännu en vår, inne i våren.

Beethoven sa om Bach: ”Nicht Bach, sondern Meer sollte er heissen” (Inte Bäck, utan Hav borde han heta). En förnämlig uttolkare av Bach, den häromåret bortgångne Lars Sellergren, framför i en nyutgiven volym (Sellergren nr 5, Sterling) sex Beethoven-sonater och han gör det med ett pianospel som är lika konstfullt som avskalat enkelt. Mästerligt.

Fantastiskt spel möter även på en ny cd (ECM) med den unge österrikiske Beethoven-kännaren Till Fellner, vars ljuvligt avslappnade men ändå precist kontrollerade spel i pianokonserter nr 4 och 5 får starkt stöd av Montréal-symfonikerna under Kent Nagano.

Boccherini tolkas sprudlande vitalt på nyutgivna ”Six Sonatas for Cello and Piano” av cellisten Fedor Amosov och pianisten Jen-Ru Sun (Naxos). Tjusiga duo-dialoger – samtidigt som jag blir nyfiken på originalets sättning: cello/cembalo. Lägg därtill två nya eminenta Mozart-skivor, och våren 2011 känns fullbordad. Dels Mozartsymfonierna 39 och 41 under ledning av John Eliot Gardner och The English Baroque Solists (skivmärke SDG) kan här avlyssnas kammarmusikaliskt genomlysta (à la Svenska kammarorkestern); dels Mozarts opera Idomeneo med danska radiosymfonikerna under Adam Fischer och bl.a. Kristina Hammarström som Idomante (skivmärke DRS). En mästerlig inspelning från början till slut – med svindlande höjdpunkter som sångarkvartettens framträdande i ”Andro ramingo e solo”.