Cajsastina Åkerström - trubadursträvig reflektion och solklar lätthet

CajsaStina Åkerström
Visor från förr och nu
(Calimba Records)

Fred Åkerström, en av det förra århundradets främsta trubadurer, framträdde 1980 i Stockholms konserthus med en 13-årig flicka som sjöng häpnadsväckande väl. De var den egna dottern CajsaStina – för övrigt döpt efter en Bellman-epistel.

CajsaStina Åkerström - vars uppväxttid på 60- och 70-talen sammanfaller med en av svensk vissångs främsta framgångsperioder – har de senaste åren allt tydligare vänt tillbaka till moderna och äldre klassiker i genren. Samtidigt blir det allt tydligare att hon med sin sensibilitet och intensiva uttryck har potentialer som kan föra hur långt som helst.

CajsaStina Åkerström, som växte upp med Bellman, Birger Sjöberg, Cornelis Wreesvijk och Anna-Lena Löfgren, sjunger med en blandning av trubadursträvig reflektion och solklar lätthet: hon svingar sig mellan tonerna med ofta njutningsfullhet lätthet och där rubaton och tonglidningar signalerar lustfylld säkerhet. Sång utan skyddsnät.

Hennes skiva ”Visor från förr och nu”, utgiven på egna produktionsbolaget Calimba Records, innehåller både egna tonsättningar och moderna klassiker som ”Felicia adjö”, ”Varför skola människor strida” och Anna-Lena Löfgrens ”Lyckliga gatan” – här framförd med en eftertänksamhet som ger en intressant brytning gentemot originalets lite mer sextiotalskäcka, popaktiga karaktär.