Barockt på cd

Nu gör jag en liten fördämning i den strida strömmen av nyutgivna cd-skivor – och låter denna krönika fånga upp några nyutkomna titlar inom barockgenren.

Först en av mina favoritensembler: Concerto Italiano, med sofistikerade Rinaldo Alessandrini som dirigent och här med unga geniet Pergolesis ”Messa Romana” (nog bör Mozart ha inspirerats?) och Alessandro Scarlattis ”Missa per il Santo Natale” (känslan av liturgisk bruksmusik dominerar). Det är allvarsamt, strävt – men gediget så man njuter av varenda detalj (Naïve, OP 30461).

Lika högklassig är inspelningen av Bachs Brandenburgskonserter med English Baroque Soloists under ledning av John Eliot Gardiner. Vilken otrolig uppryckning jämfört med exempelvis den i och för sig fantastiska tolkning som Neville Marriner bjöd i början av 70-talet med St Martin in the Fields. Lyssna på denna skiva (SDG 707) och hör hur otroligt sjudande, studsig och smittande vital Bach är i denna underbara orkestersvit.

Fantastisk (om än lite hopplockartad) är också skivan med min älsklingssångerska Sandrine Piau, som här tillsammans med världsstjärnor som Philippe Jaroussky, Ann Hallenberg och Marie-Nicole Lemieux – och understödda av dynamiska, musikaliskt sprakande Ensemble Matheus – tolkar operaarior av Vivaldi, och med så färgsprakande entusiasm och smittande musikalitet att man knockoutad sjunker allt djupare i lyssningsfåtöljen (naïve, OP 30508).

Förföriskt intensiv är också italienska kontraalten Sara Mingardo, inte minst på en ny skiva med sakrala Vivaldi-verk, tillsammans med Concerto Italiano och utgiven i ensemblens pågående utgivningsprojekt av 450-Vivaldikompositioner härbärgerade i ett bibliotek i Turin (naïve, Musica Sacra,, volym 6). Mingardo sjunger som om hon vore född rätt in i denna färgrika, allt annat än stilla svepande kyrkomusik; det är vitalt som pågick här en väldig fest. Och egentligen: det gör det ju.