Musik överallt

Musik finns numera överallt. Vilken otrolig skillnad mot forntida förhållanden!

I mitten av 60-talet hade knappt hälften av de svenska hemmen skivspelare eller bandspelare. Min första egna LP fick jag 1970: Bachs Brandenburgskonserter med St Martin in the Fields, under ledning av Neville Marriner.

I början av 70-talet började många bibliotek inrätta särskilda musikavdelningar, ibland inrättades även särskilda musikbliotekarietjänster. Man fick titta igenom ett kartotek över tillgängliga grammofonskivor, och så kontakta expeditionen och meddela önskemål. Efter att ha fått hörlurar var det bara att sjunka ner i anvisad fåtölj. På de flesta musikavdelningar fanns ännu i mitten av 70-talet nästan enbart klassisk musik (och detta trots att merparten av alla skivor som såldes i Sverige var popmusik; år 1968 såldes 8 miljoner skivor, varav 6 miljoner räknades till genren pop).

Halvliggande i en sjuttiotalsorange soffa brukade jag lyssna på Chopin i väntan på bussen hem. Eller Bach. Från 1973 fanns även Ekseption-skivor; med uppspeedade verk av både Chopin och Bach – och så superbegåvat gjort att jag ibland blev kvar i musiken och missade bussen. Särskilt fantastiskt var att få höra musiken i stereo: det var en stor lyx.

På grammofonspelaren hemma lyssnade jag på Contact: en av landets första radikala rockgrupper. Här blandades folkmusik och samhällskritiska slängar, och i ”Ode till en fjord” – med udden riktad mot OK-raffinaderiet i Brofjorden – fick svensk miljörörelse en av sina första musikaliska framgångar (samma år som almstriden). Contact medverkade som första svenska band på Roskildefestivalen (1972).

I dag har många lyssningshörnor försvunnit från biblioteken. Musiken har blivit bärbar, och tillgängligheten närmast obegränsad. På Youtube kan man se musikfilmer av alla de slag. Man kan jämföra tolkningar, kolla in repetitioner, man kan gå på guidad tur på La Scala – nästan allt finns.

Youtube startades 2005 men köptes året därpå av Google; ett amerikanskt internetföretag med en årsomsättning som nu närmar sig otroliga 200 miljarder kronor! Varje dag visas en miljard videoklipp på Youtubes webbsida.

Ett av problemen i kölvattnet av denna utveckling har att göra med upphovsrätt. Numera ser jag ofta konsertbesökare som filmar evenemangen – trots att detta i regel är förbjudet. Av någon anledning tycks även kopieringsskyddat material accepteras på Youtube – såvida klippet understiger 10:58 minuter (!). Följden blir att exempelvis operaverk på dvd styckas i ett antal delar och sedan läggs ut på webbsidan.

Svindlande utveckling – men inte problemfri.