Arvo Pärt med vördnad

Estniska nationalsymfonikerna, Estniska filharmoniska kammarkören, Tallins kammarorkester
Arvo Pärt, In principio
(ECM)

Nyutkomna cd:n ”In Principio” innehåller en rad av Arvo Pärts verk från 2000-talet; till de nyaste hör den kvartslånga orkesterkompositionen ”La Sindone” från 2005 och ”Für Lennart in memorian”, skriven 2006 för stråkorkester.

Den estniske tonsättaren Arvo Pärt, tidigare experimenterande 60-talsmodernist, skriver numera enbart djupt religiösa verk. Han framträder mer och mer som ett slags musikalisk apostel, där religiös andakt genomsyrar allt han skapar och där influenser från medeltida musik blir mer och mer tydlig, inte bara i verk som ”Stabat Mater” och ”Te Deum”. Ändå (eller kanske just därför) har Pärt vunnit inte minst unga åhörare, och jag minns själv hur han spelades på vart och vartannat Berlinkafé på 1990-talet.

Arvo Pärts signum är de långa, stråkdominerade musikaliska mattor som läggs ut i början av verken och kring vilka kompositören sedan väver vidare i långa, lyriskt böljande utvikningar, men där ett sakralt lugn dominerar. Men precis som hos närbesläktade Allan Pettersson ryms här också såriga utbrott och ett slags bultande mot existensens stängda port.

Såväl orkesterverken som körinslagen tolkas på denna cd med oerhörd inlevelse, ja nästan vördnad. Det är sällan man hör Arvo Pärt framförd så väl som här.