Vad ska hända med Dalhalla?

År 2003 skrev jag i en tidningsartikel: ”För att råda bot på sviktande framtidstro i det inre av Bergslagen vill 'Stiftelsen Kulturcentrum Ljusnarsberg' medicinera bygden med – opera. Ett gammalt sågverk nordväst om Kopparberg har inköpts och skall byggas om till en internationell sommarscen för opera och konserter, med plats för 1 000 åskådare och med café och restaurang. Lördagens invigningskonsert gav en försmak om vad som väntar i den oerhört rymliga byggnaden, belägen vid stranden av den milslånga Ljusnaren, en sjö som kantas av böljande 400-metershöjder i fjärran. Det är svindlande vackert, men på det där kärvt nordiska viset. Stiftelsen, med operasångaren Sten Niclasson i spetsen, är i full färd med att i norra Örebro län skapa ett scenrum som kan komma att bli minst i klass med Dalhalla.”

Fem år senare hade Opera på Skäret blivit ett framgångsrikt operacentrum medan Dalhalla kommit på dekis. Jag skrev 2008 i Dala-Demokraten: ”Det var en gång en välkänd operascen som hette Dalhalla… Det gamla kalkbrottet iordningställdes för opera, men just denna genre prioriteras knappast av nuvarande ledning. Endast fem operaföreställningar vankas i år. Men 15 kilometer söder om Dalarna, vid sjön Ljusnaren utanför Kopparberg, där satsar man minst dubbelt upp på opera. Nystartade Opera på Skäret har redan blivit landets kanske största operafestival. Dalhalla med sin världsomtalade akustik redan akterseglat av ett gammalt sågverk i Västmanland?”

Dalhallas grundare, Margareta Dalhalla, höll med. Som huvudskäl till att rättviksscenen hamnat på efterkälken angav hon följande: ”Opera på Skäret har en professionell konstnärlig ledning med en tydlig målsättning.” Dellefors konstaterade att den sydliga arenan gör egna produktioner och att marknadsföringen sköts av ”initierade personer”.

Innevarande säsong, 2010, är läget följande: Dalhalla ger två (två!) kvällar med opera (förra årets Trollflöjten); Opera på Skäret ger tio (la Boheme) plus tre kvällar med operasångare plus tre kvällar med ”operapubar” plus en veckolång masterclass i operasång.

Trots att Dalhallas ledning nästan helt mönstrat ut opera ur repertoaren framhäver man stolt på sin hemsida: ”Bland världens operascener tillhör Dalhalla de mest fascinerande. Magazin Festspiele i Wien värderar regelbundet utomhusarenor i världen och Dalhalla bedömdes ligga på fjärde plats i 2006 års ranking.” På sin webbsida skriver man också: ”Operaföreställningarna framhäver Dalhallas bästa sidor.” Jaså? Men varför satsar man i så fall inte på anläggningens bästa sidor?

Det går inte ihop – lika lite som de motsägelsefulla huvudlinjerna i Håkan Ivarssons debattartikel. Å ena sidan säger sig Dalhallas vd vara stolt över vad man åstadkommit; å andra sidan beskriver han en situation där man nu befinner sig vid ruinens brant.

Jag ringer upp Margareta Dellefors: Vad råder du Dalhallaledningen att göra i nuvarande läge? ”Jag skulle då råda dem att börja från början, att ta upp den målstrategi jag beskrivit i min bok.”

Hur kan Opera på Skäret producera så mycket opera trots mindre bidragspengar än vad Dalhalla får?

För det första: Det krävs kompetens, och ett besjälat operaintresse, för att skapa en levande operascen. Och det krävs en tydlig vision! Vad som förundrar mig är att Dalhallas sekretariat tydligen kostar tio miljoner årligen, med flera årsanställda. Årsanställda!? Det finns anledning att syna rimligheten i dessa administrationskostnader.

Dalhalla har på senare tid mer eller mindre bedrivit utpressning gentemot bidragsgivare: Får vi inte si och så många miljoner, blir det ingen opera!

Jag läser på Dalhallas hemsida att EU under åren 2009—2010 bidrar till ”investeringsprojektet Dalhalla – skapande av en internationell operascen”. Va? Ska EU tillföra pengar i ett läge där ledningen håller på att fasa ut operagenren ur utbudet?

Precis som Stefan Johansson tror jag det vore bra om Dalhallas ledning (och det behövs en ny sådan!) mer renodlat satsar på opera och klassisk musik, men gärna också på körsång och uppvisningar med spelmanslag och folkdansare. Men Robert Wells, rock’n roll, packmopeder och julmarknader – dylikt kan förpassas till sedvanliga folkparker. Använd Dalhalla för den sortens evenemang det en gång skapades. Och begränsa utbudet till några juli- och augustiveckor. Skapa samarbeten med svenska operaproducenter, ordna en nordisk festival för symfoniorkestrar, förlägg nordiska körfester och sångartävlingar till Dalarna! If there is a will, there is a way.

Opera på Skäret har, till skillnad från Dalhalla, en vision. Med stiftelsens egna ord: ”Opera på Skäret vill årligen arrangera en operafestival med egna produktioner för en nationell och internationell publik. Hög konstnärlig kvalité på föreställningar och kringarrangemang samt en blandning av unga och erfarna artister skall ge föreställningarna lust och energi. Kurser för sångare och instrumentalister gör att även ungdomar söker sig till Skäret, både som publik och utövare. Visionen inbegriper också skapandet av regional operaverksamhet i Örebro län, och opera för barn och ungdom.”

På Dalhallas kommandobrygga har man under senare år tagit ut en ny kompassriktning. Den ursprungliga idén om det gamla kalkbrottet som en scen för opera och konstmusik har fått ge vika. Jag ser framför mig en arena som kommer att bli centrum för rockmusik, nycirkus och cruising-fester. Dalhallas ledning låter Dalhalla driva i riktning mot den sortens jippon. Få röster hörs mot en sådan utveckling – och därför tror jag allt mindre att den går att hejda.