Räkna med Ida Linde!

Ida Linde
Räkneboken
(Göteborgs universitet; Litterär gestaltnings skriftserie nr 8)

Två år efter debuten med den episka diktsviten Maskinflickans testamente utgav Ida Linde volymen Om jag glömmer dig blir jag en annan, bestående av abstrakta, fragmentariska och gåtfulla texter. Jag skrev i min recension, den gången: ”Författaren ruvar på sin berättelse: hon ger den bara i form av små skärvor och överlåter sedan åt läsaren att om möjligt foga samman till en helhet.”

Nu har Ida Linde utgivit sin tredje bok: ett diktverk betitlat Räkneboken, bestående av 391 numrerade texter – varav många ytterst fragmentariska; jag kan inte låta bli att associera till vare sig Celan eller Wittgenstein.

Men om verket i sin helhet framstår som postmodern efterklangslyrik och en smula flackande i sin prövande stil är det i fragmenten guldkornen återfinns; rader som visar på en poet med potentialer: ”Jorden ligger med ansiktet vänt uppåt”; ”Nu vill jag att glömskan/ ska anfalla mig bakifrån”; ”Du stryker över ansiktet i sömnen som om någon rörde vid dig”.

Här möter en diktsamling där ”alla fönster och dörrar står öppna”; här råder ett tvärdrag där egentligen allting – till och med komplicerade ekvationer – kan lyftas in och bli dikt.

Diktjaget arbetar med de olika sviterna ungefär som om hon tränade vid olika stationer på ett gym – det är en association som jag får inte minst på grund av försättscitatet, hämtat från Kathy Acker: ”What do I do when I bodybuild? I visualize and I count.”