OM LÄSNING

Konsten att läsa är en i grunden mirakulös process. Genom att läsa – genom att tolka ett slags partitur – kan vi få uppleva de mest hisnande äventyr.

Det faktum att vi härigenom kan väcka till liv tusenåriga tankar och i vår inbillning iscensätta berättelser skrivna i alla tider benämner Olof Lagerkrantz ett underverk större än att sädeskornen ur faraonernas gravar förmåtts att gro… (Liknande reflektioner återkommer i Björn Ranelids romaner.)

I sin lilla fina bok Om konsten att läsa och skriva betonar Olof Lagerkrantz att böckerna tidigt gav honom en utvidgning av det egna livet. ”De lät mig se sådant jag inte själv kunde se och träffa människor som levde intensivare och mera dramatiskt än jag gjorde. /…/ De tog sig an mig och tillät mig att vistas hos dem och bli rörlig, rik, fattig, god och ond som de.”

Han citerar vidare den tyske forskaren Wolfgang Iser, som karakteriserat läsandet som ”en arena där författaren och läsaren tillsammans uppför ett fantasiskådespel”.

Detta påminner om vad den narratologiskt inriktade litteraturprofessorn Lars-Åke Skalin uttryckt om förhållandet läsare—litteratur. Läsaren och författaren ingår ett slags pakt. Om läsaren vinner förtroende för det skrivna (så att författaren ges nödvändig auktoritet) tar han det solidariskt till sig och iscensätter berättelsen på en inre scen.

Där man aldrig är ensam, skriven av den finlandssvenska författaren Merete Mazzarella, är ett essäistiskt utformat verk med undertiteln ”Om läsandets konst”. Läsning gör oss kanske inte till bättre människor, påpekar Mazzarella, men kan utmana vedertagna tankemönster. Läsning kan betraktas som forskningsresor in i andra människors psyken; likt expeditioner till främmande kulturer. Genom att läsa skärper och utvidgar vi vår tankevärld, liksom vår förmåga till inlevelse.

Merete Mazzarella tror starkt på litteraturens kommunikativa kraft och betraktar böcker och författare som vänner och samtalspartner.

Författaren och kritikern Alberto Manguels internationellt hyllade En historia om läsning bjuder på kompetent guidning genom läsandets minst fyratusenåriga historia och tydliggör därtill hur läsning i mångt och mycket utgör själva nyckeln till vår förståelse av världen. Manguel undersöker läsandet ur en lång rad aspekter och berättar om alltifrån kilskrift till dagens cd-romskivor (numera ryms Shakespeares samlade verk på en enda cd-skiva; och en dvd kan härbärgera textmängder motsvarande ett omfångsrikt bibliotek!).

Manguel om läsningens betydelse: ”I alla litterata samhällen är det något av en initiation att lära sig läsa, en ritualiserad övergång från ett tillstånd av beroende och rudimentär kommunikation. Barn som lär sig läsa släpps in i det gemensamma minnet genom böckerna och bekantar sig därmed med ett gemensamt förflutet, som de i högre eller lägre grad förnyar varje gång de läser.” (Denna potential rymmer dock en skuggsida: många är de föräldrar och makthavare som försökt styra eller förhindra människors läsande. Ty kunskap är makt…)

Det finns till och med en ”Bokläsarkonvention”, enligt vilken läsare har åtskilliga stadgade rättigheter: Rätten att inte läsa (!); rätten att läsa om och om igen; rätten att läsa vad som helst; rätten att ta en roman för verklighet; rätten att läsa överallt… Detta kuriosum och mycket annat återfinns på en webbsida för svensklärare.

Nyligen utkom en vacker liten volym från bohuslänska förlaget Pontes; en essä av Marcel Proust: Om läsning. Vibeke Emond har översatt ”Sur la lecture” som Proust ursprungligen skrev som förord till sin översättning av John Ruskins Sesame and Lilies (1865). Eftersom Ruskin där behandlar läsandets betydelse gör Proust detsamma i sin introduktion – som är mycket personligt skriven och där barndomsinteriörerna är formade precis som i det senare romanverket På spaning efter den tid som flytt; essän utgör faktiskt ett frö till det senare monumentalverket.

Proust summerar: ”Läsningen befinner sig vid tröskeln till det andliga livet; den kan leda oss in i det: den utgör det inte.” (Sålunda: läsning kan inte ersätta ett andligt liv – men däremot berika det.)