OM VIOLINISTER

Redan under 1800-talet turnerade kända violinister världen runt och förförde publiken. Exceptionella violinsolister har alltid haft högt anseende inom musikvärlden – emellanåt ren stjärnstatus. Fritz Kreisler, Itzhak Perlman, David Oistrach och Isaac Stern ljuder ännu i många musikälskares minnen.
I dag finns en rad unga män och kvinnor som lever sina liv med fiolspel. 29-åriga amerikanskan Hilary Hahn är en av världens främsta på sitt instrument. Världsturnéer varvas med skivinspelningar. Hahn började spela fiol vid tre års ålder. Tolvårig debuterade hon som solist tillsammans med Baltimores filharmoniker, vars dirigent David Zinman då varit hennes mentor sedan hon var tio.
Violinen i modern mening tog form redan under renässansen och kom snart att bli de framväxande orkestrarnas främsta melodiinstrument. Att fiolen till skillnad från tidigare släktingar som viola da gamba saknade exempelvis band möjliggjorde bättre intonation i fler tonarter, dessutom tillät fiolen dubbelgrepp och större uttrycksfullhet i stråkföringen.
I århundraden har violinen haft en framträdande roll i såväl orkesterverk som inom kammarmusiken. Och förstås även inom folkmusiken.
Bland nutida unga violinister i världsklass kan nämnas holländska Janine Jansen (populär också bland tonåringar; ”Queen of downloads”), tyska Ann-Sophie Mutter, ryska Viktoria Mullova samt koreanskfödda Sarah Chang. Ur den lite äldre generationen: Dylana Jensen, USA, och Gidon Kremer, Tyskland.
I Sverige finns bland andra Tobias Ringborg, Cecilia Zilliacus, Christian Svarfvar, Daniel Röhn och Sara Trobäck; i Norge Henning Kraggerud (som jag hörde i ett fantastiskt soloframträdande med Svenska kammarorkestern), i Finland Pekka Kuusisto och Linda Lampenius (båda kontroversiella: Kuusisto för sitt sceniska utspel och sin odogmatiska syn på klassisk musik, Lampenius för sitt fotomodellande).
Den första unga violinsolist jag hörde i konserthussammanhang var Nilla Pierrou. Hon var i 20-årsåldern när jag som pojke hörde henne framträda med Norrköpingssymfonikerna, ungefär 1970. På den tiden var det inte alls lika vanligt med unga solister. Hennes spel grep mig djupt. Numera är hon bosatt i Dalarna och verksam som violinpedagog.
Över huvud taget har den svenska musikskolans utbyggnad, alltsedan 1960-talet, skapat en växande jordmån för duktiga solister. Antalet orkestrar och musikaliska utbildningsvägar har ökat markant. I Sverige finns dessutom den legendariska Kall-kursen för utvalda unga solister – varav åtskilliga senare blivit mycket kända (med jämtländska fjäll som fond har Joakim Svenheden, Nils-Erik Sparf och Mats Zetterqvist fått avgörande intryck; länge var det professor Sven Karpe som ansvarade för undervisningen).
Den unga violinsolist jag i dagsläget listar högst är Hilary Hahn (i likhet med många andra av dagens stjärnor har hon för övrigt en egen, påkostad hemsida; www.hilaryhahn.com). Jag hör henne nyligen spela Paganinis krävande violinkonsert nr 1 tillsammans med svenska radiosymfonikerna (Deutsche Grammophon, 2006) – och har svårt att beteckna insatsen som annat än mirakulös. En svävande lätthet parad med knivskarp precision i minsta detalj. Även de svåraste passager vindlar hon förbi med njutningsfull avspändhet. Inte undra på att all världens musikkritiker verkar kära ner sig. Ty hur kunna förhålla sig sval inför eld?
Häromåret visade svensk tv en dokumentär som följer henne tätt i spåren under ett intensivt turnerande. Filmen finns nu även på dvd: ”Hilary Hahn, A portrait” (Deutsche Grammophon, 2007); Se denna – och försök förhålla er neutrala till fenomenet Hahn, om ni kan! Hennes genuint musikaliska uttryck påminner för övrigt starkt om cellisten Jacqueline du Pré och hennes sprudlande naturtalang.