SENSOMMARDIKT I NOVEMBER

Högsommarljus


På den grå timmerväggen syns skarpa, ljusa skuggor:
till höger ser ut att ha hängt en väldig bågsåg
och till vänster troligen en lie

Hur länge hängde de där på härbreväggen?
Antagligen tills ingen behövde dem
– tills även bonden som nyttjade dem
blev en skugga

Trots att sågen och lien sedan länge har lyfts ner
finns de kvar som skuggor:
de syns tydligt
fast de är borta

Jag ser en medelålders kvinna och minns
hur hon tretton år gammal satt i en fönstersmyg

Och flickans leende virvlar nu upp som ljus
i den äldres ögon

En språkforskare berättar om de finsk-ugriska språken:
i vart och ett av dessa språk
är de äldsta orden ännu nästan identiska
Ord som ”eld” och ”bröd”
behåller minnet av folkstammarnas gemensamma förflutna
nära Ural

Men jag finner att orden för ”eld” är desamma
också i det germanska språkområdet
”Bröd” användes även i fornsaxiskan
Och för tvåtusen år sedan talade goterna
om ”solen”

När jag nyss sträckte min hand för att hjälpa
min lilla flicka som ropade på mig
kunde jag plötsligt ana min farfar:
hans uppmärksamma blick när jag två år gammal
tumlar iväg över en gräsmattas flätverk av skugga och sol


Är vi inte alla sammanvirade