Noréns nya på Dramaten

Målarsalen, Dramaten
Om kärlek
av Lars Norén
Regi: Sara Giese
I rollerna: Christopher Wagelin, Malin Arvidsson, Mattias Silvell, Tanja Lorentzon och Magnus Roosmann.

Om kärlek är både en typisk och en otypisk norénpjäs. Typisk i sitt tema: två par i yngre medelåldern, marridna av ambivalens, frustration och oklara livsmål; otypisk i sin karga, stiliserade och språkligt nedskruvade form. Här om någonsin är Norén granne med Fosse, även om influenserna från den norske dramatikern varit tydliga alltsedan ett decennium tillbaka och Lars Norén gång på gång ju visat sin höga uppskattning av Jon Fosses dramatik.

Sara Giese har en smula abstrakt iscensatt Noréns hårt avskalat existentiella drama (som samtidigt känns paradoxalt lättvindigt, delvis beroende på att personerna förblir så skissartade, anonyma), men även om hon valt duktiga skådespelare har det blivit en lite distanserad, egendomligt sval föreställning – accentuerat av Jan Lundbergs scenografi, med kala, vita väggar, utbytbara precis som pjäspersonerna.

Mot slutet av föreställningen tillkommer en motivkrets av kristen symbolik och något slags försoningstanke – och detta efter att kyrkklockor tidigare ringt mellan scenskiftena, som för att understryka pjäsens karaktär av själamässa. Mot slutet tänds stearinljus, en psalmbok läggs där intill, och en av skådespelarna sjunger Lina Sandells ”Blott en dag”. Det är ett slut som ytterligare stärker släktskapet Norén—Fosse. Så ändar Om kärleken i en närmast religiös tillbedjan…