Den finska bastuns åldriga moder...

”Att bada i en äkta finsk rökbastu är en unik upplevelse. Vi eldar ugnen i bastun under fyra timmar och när elden brunnit ut vädras röken ut. Därefter hälls vatten på ugnens heta stenar och bastun förvandlas till en ångbastu. Tack vare den höga stentemperaturen räcker hettan i rösugnen, som saknar murbruk, till ett långt angenämt ångbad. Som komplement till bastubadet finns en badtunna som rymmer 10 personer. Vi fyller den med källvatten och värmer vattnet till 40 grader. Behöver man svalka av sig är det bara att hoppa i dammen med fyragradigt källvatten.”

Detta lockrop från konferens- och aktivitetscentrumet Skålsjögården – belägen i anrika finnbygder i de höglänta skogarna mellan Svabensverk och Edsbyn – kunde jag omöjligt motstå; en oktoberdag for jag därför till den årent-runt-öppna kursgården i Hälsingland, bara 7 mil norr om Falun.

Ett underbart vildmarksområde, med överallt ståtligt kuperade marker! Här finns gångstigar, fäbodar, vattenrika åar och vintertid milsvida längdåkningsspår. Området är ett av de snösäkraste inom en tiomilsradie från Falun; i klass med Orsa Grönklitt, och för övrigt på exakt samma breddgrad och i samma växtzon (6).

Vildmarksanläggningen Skålsjögården (med 100 bäddar, restaurang, eldpallkoja, finnskogsmuseum m.m.) har potential att bli ett allt mer välbesökt vintereldorado för skidsugna sörlänningar. Medeltemperaturen i Dalarna motsvarar numera Mälardalen på 60-talet. Nu på 2000-talet måste man norr om en linje Vansbro–Orsa—Bingsjö för att få uppleva en någorlunda säker snövinter.

Oktoberdagen går mot kväll. Efter fem timmars eldande är den timrade rökbastun het: äntligen kan jag kliva in och börja ösa vatten på stenarna. Rökbastu är dock egentligen en ångbastu: röken är redan utvädrad när bastubadet påbörjas. Men som ångbastu är den ojämförlig: rökbastuns värme är mycket speciell: intensiv men ändå mild och mjuk.

Finnarna har flera namn för bastuånga (likaväl som samer och islänningar har mängder av namn för olika sorters snö). Ett av dem är ”löyly”. En löyly ska vara lång och mjuk och kännas som en omfamning.

Tja… jag tycker mig här omfamnas av hela den gamla finska skogskulturen, och av en gången tids djupa ro. Samtidigt innebär upplevelsen i detta halvmörka utrymme, med jordgolv, timmerväggar, vatten och kvardröjande eldhetta, en underbar närkontakt med fyra grundelement, här sammanfogat till genuin avkoppling och säregen kroppslig njutning.

Rökbastun är för kroppen vad Kalevala-läsning är för själen.

Hade jag dessutom inlett med att åka skidor eller vandra skulle nog känslan av avspänning ha varit än starkare.

Det brukar sägas att det första hus en skogsfinne uppförde på sitt nybygge var en bastu.

Finnarna har ett bra ordspråk: ”Om tjära, brännvin eller bastu inte hjälper, då är döden nära.”

För vidare äventyr inom rökbastu-området rekommenderas Bredsjö i södra Bergslagen (underbart belägen på en liten udde med badmöjlighet i sjön och vattenfall på andra sidan viken), Anttila respektive Hovfjället i Nordvärmland samt rökbastun i Hofors, uppförd vid en sjö efter en ritning från 1872.

Rökbastun är den finska bastuns åldriga moder – och det är just känslan av ursprunglighet, enkelhet och djup ro som slutligen toppar den där underbara utmattningen som flera timmars bastubadande ger.