Kalle Anka eller starka operaupplevelser?

Svenska skolor avsätter ofta stora resurser på sportundervisning och simträning. Alla barn får lära sig simma – men hur många får lära sig att lyssna på klassisk musik? Men om svenska skolor låter barnen läsa Kalle Anka (”det tycker ungarna är kul”), men inte skönlitteratur – då begår de ett misstag.

Ungefär så resonerar operasångerskan Anna Larsson i ett av kapitlen i en nyutkommen bok om opera, ”Vitsen med opera”, där Malin Wahlstedt dryftar fördomar kring såväl opera som ”finkultur” i största allmänhet.

Varför måste opera betraktas som ”fin” kultur? Opera kan numer vara väldigt rough, experimentell, smart och över huvud taget helt på tvärs mot gängse föreställningar.

Journalisten Malin Wahlstedt (som i sin kärlek till musikdramatiken tagit extrajobb på operahus, som statist och påklädare) anlägger här en rad perspektiv på operan som konstart, och en hel del intressanta personer har intervjuats. Eftersom hon själv bekänner en viss ambivalens inför operamusik har det blivit en ovanligt spännande bok. Hon älskar opera (”det maffigaste som finns”; ”en konstform som involverar alla sinnen”; ”maximal stimulans”) – samtidigt som hon ser de trösklar som finns. Men om fördomarna övervinns väntar stora upplevelser.

”Vitsen med opera” är – trots den ganska virriga dispositionen – en intressant nykomling inom operalitteraturen. Det är minsann inte ofta det ges ut operaböcker. Det senaste tillskottet till min bokhylla var nog när András Battas urflotta uppslagsverk ”Opera” för åtta år sedan kom i svensk översättning (en 900-sidig bjässe som presenterar 338 operor och som inrymmer 1500 foton plus en massa skisser och notbilder). I övrigt har jag inte mycket mer än Forums operalexikon och Folke Törnbloms tillförlitliga ”Operans historia”.

Numera letar sig operakonsten ut i samhället på många sätt och på många vägar. Operacafér, operabarer, experimentella småscener för ny opera, biografer som visar direktsänd opera från världsledande operahus – möjligheterna är många. Lägg därtill hela webbrymden: youtube, bloggar och operahus som ibland (med hjälp av streaming-teknik) sänder via nätet – och följden är att opera numera finns snart sagt överallt. Nästan.

Det gäller bara att få fler att inse att operan som konstform inte alls är föråldrad utan tvärtom (faktiskt) nu stadd i en snabb och spännande utveckling. Men för att få även unga att inse detta krävs att skolor och andra hjälper barn och ungdomar att tidigt få vidare sceniska vyer än vad som erbjuds på ”Idol”.