Nya böcker

I en av Andrej Tarkovskijs filmer, jag vill minnas Spegeln, bläddrar en av huvudpersonerna i en praktfull bokvolym, fylld av reproducerade ikonmålningar. Kameran dröjer andaktsfullt vid bild efter bild. Pappersprassel vid sidvändningen är det enda ljud som hörs. Själva läsakten förlänas en underbar materialitet. Närbilderna, lugnet, handen som vänder blad – det är som om även läsandet här blir något ikonartat.

Jag minns detta när jag nu bläddrar i den nyutkomna ”Hälsning från Leksand”, med gamla vykort och andra fotografier från tiden kring förra sekelskiftet – då Leksand var ett av landets populäraste resmål. Jag sjunker in i motiven. Det är som att falla djupt i en brunn av historia. Jovia Marceta på Leksands kulturhus är redaktör för denna gediget sammanställda bok, utgiven av kommunen och med Roland Andersson som textförfattare.

Inte nog med att detta är en fantastisk bok: det medföljer även en dvd, där Olle Winge berättar om gamla tiders Leksand, varvat med avsnitt ur gamla dokumentärfilmer. Dessutom finns flera bildspel där fotografier passerar revy, till musik av Leksands spelmanslag, Sofia Sandéns sång, osv.

Jag nämner detta som exempel på en av 2010 års intressanta bokvolymer. Låt mig helt kort nämna ytterligare några: Litteraturprofessor Lars Lönnroths fantastiskt välskrivna memoarer; här bjuds en stilistisk uppvisning av i dag sällsynt slag. Lönnroths ”minnesfragment” är skrivna med en språklig klarhet som påminner mig om Ivar Los memoarer, som utstrålade samma berättarglädje, samma språkliga smidighet och okonstlade uttryckskraft. Lönnroths 500-sidiga ”Dörrar till främmande rum” (Atlantis) är hyperspännande; inte minst interiörerna från Berkeley, som utgjorde något av 68-rörelsens vagga och där gästlärare Lönnroth i den allmänna radikaliseringens namn med ens lade sig till med helskägg.

Göran Greiders ”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället” (Ordfront) är inte genomgående så personligt präglad som jag kanske hade väntat mig; i mångt och mycket bestås läsaren med ganska allmänt hållna analyser av de senaste decenniernas politiska och ekonomiska utveckling. Greider tar sig grundligt fram; han plogar upp höga vallar av läsfrukter och komplexa analyser – men om man framhärdar i den emellanåt ganska kompakta prosan belönas man rikt: Göran Greiders reflektioner kring klass och miljö är fundamentala och viktiga. Läs!

Att Henrik Berggren inte fick Augustpris för sin suveränt skrivna Palmemonografi, ”Underbara dagar framför oss” (Norstedts), förvånar. Det är en av årets bästa böcker – som därtill blixtbelyser det svenska folkhemmets uppgång och fall.

Jag vill även nämna den lite udda ”Långsamhetens nej”, utgiven av den produktive Thomas Nydahl (Tusculum), som här odlar ett slags ”slow thinking” i montaignesk anda. Det är reflektioner i allehanda ämnen, men genomgående återkommer ett slags vantrivsel i den moderna kulturen (jag kommer att tänka på Botho Strauss). Thomas Nydahl hatar ”shoppingkulturen” och värnar sin outsiderroll (och längtar, följdriktigt, till ”Ölands allvarsmarker”).