Eyvind Johnsons Molnen över Metapontion nyutgiven

Eyvind Johnson
Molnen över Metapontion (nyutgåva)
Themis förlag

Under senare decennier har bokhandlarna tillhandahållit bara ett fåtal titlar av Eyvind Johnsons verk. Bara enstaka nytryck har gjorts av Albert Bonniers förlag; andra har återutgetts av nya, mycket små förlag. Den som vill läsa denne vår nobelpristagare är dock i allmänhet hänvisad till antikvariat och bibliotek.

Det är därför välkommet att det lilla stockholmsförlaget Themis vågat sig på en nyupplaga av Molnen över Metapontion, som första gången utkom 1957. Bo G Jansson, litteraturvetare i Falun, skriver i ett initierat efterord om romanen, där tidsåldrarna underfundigt växlar och en övergripande känsla av samtidighet uppstår. Elegant, och enligt sin grundläggande uppfattning om hur alla tider kan smälta samman i en, väver Eyvind Johnson samman romanens berättelser.

Eller som Stig Bäckman skrev i sin analys av romankompositionen: ”Förhållandet mellan de olika tidsskikten i Decorbies medvetande liknar således ett system av kinesiska askar: nuet rymmer det personliga förflutna, vilket i sin tur rymmer det långt avlägsna historiska förflutna.”

Berättaren, svensken Klemens Decorbie, som på 1950-talet far till Italien för att se närmre på antika ruiner i Syditalien, bär starka drag av författaren själv. Det finns även en intressant bakgrundshistoria till romanen: Eyvind Johnson reste hösten 1955 runt i Syditalien för att samla material till boken – och denna resa skildrar han i den några år senare utgivna Vägar över Metaponto. (Eyvind Johnsons författarskap präglades för övrigt av detta slags växelbruk: resa—skriva; resa—skriva.)

Precis som i Strändernas svall och de andra romanerna med historiska teman kan man utläsa både en cyklisk historiesyn och tron på mänsklig utveckling. Betraktade Eyvind Johnson historien som enbart en upprepning med smärre variationer? Knappast – må vara att kvasiradikaler på 1970-talet pådyvlade Johnson den uppfattningen och allmänt karakteriserade honom som en politiskt aningslös borgare.

Observera professor Lévys utsaga i romanen: ”Det kan tyckas, ibland när man är trött, det kan tyckas att allting har hänt förut på alla platser där man varit. /---/ Men det är nog inte så, kära kamrater. Varenda händelse är en alldeles ny händelse. Det är därför som livet ännu finns. Och det gör att vi alla kan hoppas.”

”Jag är mer radikal än de flesta har förstått”, sa den åldrade Eyvind Johnson i en av de allra sista intervjuerna med honom.

Avsnitten som beskriver slavsamhället i det forntida Storgrekland beskrivs i Lars Lönnroths Den svenska litteraturen som ”något av en antikens statarroman” – en tanke som Birgit Munkhammar utvecklar i sin essäbok Hemligskrivaren, där hon rentav ser Molnen över Metapontion som en fortsättning på Olofromanen; bland annat eftersom även den förstnämnda inkluderar ”moment av självrannsakan och återblick”.

Molnen över Metapontion – en av Eyvind Johnsons viktigaste romaner – förmedlar inte bara en inlevelsefull djupdykning i antikens slavsamhälle; den är dessutom skriven med en stilistisk lyster som fördjupar läsupplevelsen.