Finlandssvenska Henrika Ringboms senaste bok

Henrika Ringbom
Händelser
(Söderströms)

Det sena 1960-talet var en på många sätt extrem omvandlingsperiod i det västerländska samhället. Detta spännande tidsskede utgör startskottet för Henrika Ringboms diktsamling Händelser, som baseras på nyhetsklipp ur den finlandssvenska kvällstidningen Nya pressen, 1968–1974; en period som innefattar allt från hippierörelsens explosiva tillväxt till Watergate och USA:s växande engagemang i Vietnam.

Henriks Ringboms prosadikter håller en saklig, lite distanserad ton och utgår från konkreta, kronologiskt grupperade händelser. Men det mesta presenteras ganska rudimentärt och för den läsare som inte känner till händelserna ifråga kan det bli svårt att få ut något av dikterna. Den dokumentära dimensionen ger då vika.

Frågan är vad Henrika Ringbom egentligen velat med denna diktsamling. Skildra ett tidsskede silat genom nyhetsjournalistik och krydda med poetisk utglesning av materialet? Eller har hon velat konkretisera ögonblick i det förflutna genom att låta det tidsbundna bara fungera som byggnadsställning; har hon helt enkelt velat skildra något som kan fungera oberoende av det specifika tidssammanhanget? Jag vet inte; jag inte finner någon egentlig linje i diktsamlingen; den fungerar inte riktigt som vare sig tidshistoria eller som reflektioner kring det förflutnas ögonblick.

Prosadikterna är postmodernt staccatoartade. Ringbom nyttjar ett språk som framstår som en slak fläktrem: utan drivförmåga. Med repetitiva, korta meningar vevas händelserna framåt, fragmentariskt och långsamt. Ibland stiger dåtiden upp och Ringbom finner nyhetsvärldens madeleinekakor och värmer dem i sin skrivarugn; men tyvärr: allt för sällan.