Rättviks kyrka, 18/4: Bachs h-mollmässa

Rättviks kyrka, 18/4 2010
Musiker från Dalasinfoniettan, Nya vokalensemblen, sångsolister
Continuo: Henrik Berg
Dirigent: Roland Östblom

Bachs h-mollmässa är som ett väldigt men också kontrastrikt landskap; vackert och böljande storskaligt; ett musikaliskt testamente som måste betecknas som ett av den femte evangelistens mäktigaste verk. Men h-mollmässan – tillkommen under en flera decennier lång process – är samtidigt gåtfull, eftersom man inte riktigt vet varför Johann Sebastian Bach ställde samman detta verk, som med sitt grandiosa format spränger alla liturgiska gränser. Troligen framfördes det aldrig i sin helhet under Bachs levnad.

På söndagskvällen framfördes de inledande Kyrie- och Gloria-satserna i Rättviks kyrka, under ledning av den driftige Roland Östblom, som startat projekt ”Siljans nya Bachensemble” och för ändamålet rakat ihop ett imponerande uppbåd av musiker och sångare.

Kyrie- och Gloriasatserna komponerades redan 1733 och tillägnades då hovet i Dresden. Körsatser växlar med solistiska inslag, både vokala och instrumentala; emellanåt förekommer även duettsång. Någon gång kan h-mollmässan påminna om den liturgiskt strängare Johannespassionen, men h-mollmässans Kyrie- och Gloriasatser har, paradoxalt nog, en ljusare, mer profan prägel och vetter snarare åt dåtida kantatform i italiensk stil; faktiskt har denna Bach-mässa en hel del drag gemensamma med Händel. Här finns inslag av virtuost musikanteri som ger helheten en påfallande konsertmässig karaktär; h-mollmässan gränsar till exempelvis Brandenburgskonserterna.

Som helhet var rättvikskonserten imponerande. Balansen mellan kör och orkester var utmärkt, och kören sjöng med homogen klang och med oftast god skärpa i insatserna. Men främst var det orkestern som lyste denna kväll. Musikerna, flertalet från Dalasinfoniettan, spelade påfallande snyggt, därtill med den säkre Henrik Berg vid continuo-rodret.

Och sångsolisterna? Jag gillar alla, men kanske aningen extra plus för tenoren Torbjörn Cervin, som sjunger med mjuk innerlighet, både prestigelöst och fullödigt. Men också den musikaliske basen Staffan Liljas, sopranen Emilia Wikstedt och mezzon Lisbeth Svensson förgyllde denna sammanfattningsvis faktiskt överraskande högklassiga uppsättning.