Anne Sofie von Otter, Vinterfest, Mora, 20 februari

Bonäs bygdegård, Mora, 20/2
Anne Sofie von Otter, mezzosopran, Tabea Zimmermann, viola, Bengt Forsberg, piano.


Hur många Anne Sofie von Otter finns det? Åhörare som möjligen inte känner till denna hovsångerskas extrema bredd kan nog ha blivit perplexa vid lördagens konsert i vackra Bonäs bygdegård, där von Otter höll hov tillsammans med mångårige samarbetspartnern vid pianot, Bengt Forsberg samt emellanåt också med Tabea Zimmermann, viola, och Svante Henryson, violoncell.

Första avdelningen bjöd på romanssång av typiskt kammarmusikaliskt snitt – men efter paus blev det kabarésång, jazz och rock – samt en utlevelsefull tolkning av den gamla rhytm- and bluessången ”You give me fever”, känd inte minst genom Elvis Presley (1960). Således: efter högstämd romanskonst följde en popig och jazzig och lite showig andra avdelningen. Effekten av detta stilbrott nästan lite schizofren – ungefär som om ledamöterna i Svenska Akademien efter ett av sina ordinarie möten skulle börja dansa disco. Med ett ord: Överrumplande! Eller med ett annat: Fascinerande!

Anne Sofie von Otter är en artist som bara blir bättre och bättre. Hon kombinerar flickaktig uppsluppenhet med mogen suveränitet och just denna kombination av nyfikenhet och musikalisk mognad leder henne allt längre in i många av de tolkningar hon gör. Här sjöng hon flera Sibeliussånger, därefter extremt sublima tolkningar av Faurés ”Après une reve” och ”Les roses d’Isaphan”.

Bengt Forsberg lät Steinwayflygeln glittra (fin ton, men ännu inte helt inspelad?) i Faurés Nocturne i Dess-dur, varpå Anne Sofie von Otter tillsammans med Tabea Zimmermann framförde oerhört vackra tolkningar av Brahms ”Gestillte Sehnsucht” och ”Geistliches Wiegenlied”, varefter finstämdheten mynnade i Richard Strauss ”Das Rosenband”.

Andra avdelningens lite lättsammare sånger och instrumentalstycken var inte inskrivna i programmet (vilket ger ett lite motsägelsefullt budskap: Är de mindervärdiga i förhållande till romanssångerna?), men här var alltså bredden stor och artisterna mer avslappnade, på gränsen till det uppspelta. Humor och elegans kännetecknade det mesta. Cellisten Svante Henryson framförde egenkomponerade stycket ”A day like this” – som röjer att han varit inne en hel del både på jazz- och rockmusikområdet. Bäst: Anne Sofie von Otters sång i slowjazzlåten ”What are you doing the rest of your life”, där Forsberg och Svanteson ackompanjerade utsökt. Det var som på Fasching en av de bästa kvällarna någonsin.