Dvd-boxen "Leaving home"; Berlinfilharmonikernas dirigent Simon Rattle undervisar om konstmusikens historia

Den engelske dirigenten Sir Simon Rattle – sedan 2002 chefdirigent för prestigefyllda Berlinfilharmonikerna – har en utpräglat demokratisk syn på konstmusik: den ska inte vara en angelägenhet för bara ett exklusivt fåtal utan så många som möjligt bör få stifta bekantskap med den.

Som ett led i denna strävan att sprida konstmusiken i allt vidare kretsar gjorde Simon Rattle för några år sedan en ambitiöst upplagd, mycket lovordad tv-serie, där han ingående men lättfattligt gav sin bild av konstmusikens utveckling under 1900-talet.

Simon Rattle, född 1955 i industristaden Liverpool, adlades 1994 av den brittiska drottningen för sina kulturinsatser.

Seriens övergripande rubrik, ”Leaving home”, syftar på hur konstmusiken i början av 1900-talet – faktiskt ungefär samtidigt med ryska revolutionen – genomgår en klanglig revolution: den sliter sig loss från etablerade former och ger sig ut i det okända. Tonalitetens harmoni överges, liksom melodi, regelrätt rytm osv.

Tyska Arthaus Musik – som under senare år producerat en rad utomordentliga dvd-filmer med konstmusik och opera – har fört över tv-serien till dvd. Varje skiva behandlar en viss aspekt av det förra århundradets konstmusikaliska utveckling. Seriens sju satser varierar huvudtemat och ger sammantaget en helhet som måste betecknas som folkbildning av högsta klass. Filmerna med tillhörande texthäften kan betraktas som en högklassig översiktskurs i ämnet. Den mångkunnige Simon Rattle – tidigare chefdirigent för Birminghams symfoniker – leder med pedagogisk finess publiken genom 1900-talets musikutveckling, samtidigt som skeendena sätts in i ett socialt och politiskt sammanhang. Utifrån ett närapå idéhistoriska perspektiv visar han hur musik, liksom all konst, speglar sin tid.

Likt en engelsk Hans Pålsson blandar Simon Rattle komprimerade miniföreläsningar med korta exemplifieringar vid pianot. Analyser av enskilda tonsättare (sammanlagt ett 30-tal) och deras verk varvas också med dokumentärfilmer, foton, målningar, notbilder osv. ”Leaving home” är multimedia när det är som bäst.

Under sin tid i Birmingham utvecklade Rattle stadens symfoniorkester till världsnivå samtidigt som han gjorde sig känd för sina många uruppförande av nyskrivna verk. Simon Rattle är särskilt förtrogen med 1900-talets musikhistoria – det framgår i varje detalj av dessa filmer.

Del 1, ”Dancing on A Vulcano”, inleds med Richard Wagners Tristan och Isolde – som för alltid skulle komma att förändra konstmusiken. Belysande musikinslag (Schönberg, Mahler, Webern m.fl.) varvas med utblickar på det dåtida Wien, Freud, Klimt osv. Tiden efter första världskriget medför snabba förändringar av tidigare sociala strukturer. Etablerade hierarkier faller samman. Den utvecklingen reflekteras i musiken. Kompositörerna börjar arbeta oberoende av tradition och förebilder. Den klassiska musiken anses med ens lika passé som dubbelmonarkin.

Del 2, ”Rhytm”, visar hur rytmen (som tidigare hade betraktats som ”organisk” och oftast varit regelbunden) utvecklas under 1900-talet. Som första exempel tar Rattle upp Stravinskijs Våroffer – ett verk som med närapå seismologisk känslighet föregår första världskriget. Mahler utpekas som den store ”övergångsgestalten” mellan typiska idiom för 1800-tal respektive 1900-tal.

Del 3, ”Colour”, visar hur kompositörerna i början av förra seklet följde utvecklingen inom lyriken och målningen. Debussy utvecklade musikalisk impressionism. Messiaen såg samband mellan toner och färger (”När jag hör ett ackord ser jag korresponderande färger”).

Del 4 beskriver den politiska utvecklingens betydelse för tonsättare, med Bartok, Sjostakovitj och Lotoslawski som väl valda exempel, nr 5 ger en inblick i amerikanskt 1900-tal (med Gershwin som praktexempel på eklekticism) och nr 6 koncentrerar sig på den europeiska utvecklingen efter andra världskrigets nollpunkt (där konstmusikaliska skolbildningar under senare tid efterträtts av en myriad av uttryck; anything goes). Nummer 7 innehåller Simon Rattles personliga favoriter bland nutida tonskapare, t.ex. Berio, Henze och Gubaidulina.

(”Leaving home. Orchestral Music in the 20th Century”. A conducted tour by Sir Simon Rattle, med City of Birmingham Symphony Orchestra. Medverkande solister: violinisten Gidon Kremer, mezzosopranen Anne Sofie von Otter m.fl. Dvd-serie à 7 volymer, utgiven av Arthaus Musik (2005).)