Ingmar Bergman-film på dvd: Musik i mörker

Jämför Ingmar Bergmans tidiga filmer med hans senare: det är verkligen att få uppleva två vitt skilda tidsåldrar. I 1940-talsfilmerna ser man ett så annorlunda Sverige att man tycker sig blicka minst hundra år bakåt i tiden.

Psykologiskt lyhörd orkestermusik, och skådespelare präglade av dåtidens helt annorlunda skolning, liksom rent allmänt en estetik som vetter mot ett slags förhöjd realism – sammantaget bjuder filmerna på fascinerande tidsresor.

Även i Bergmans tidigaste filmer återfinns tydligt hans senare huvudteman. Jag har nyligen sett Ingmar Bergmans fjärde film, Musik i mörker (1948), där inledningens lyriskt-symbolistiska dödsvision starkt påminner om inledningsscenen i den senare Smultronstället.

Fantastiskt att få se skådespelare som Birger Malmsten, Mai Zetterling och Bengt Eklund i dvd-upplaga, och med Erland von Kochs musik, som här går i dalaton, och rent allmänt håller förvisso filmens insiktsfulla skildring av utanförskap; därtill spännande utforskning av teman som ödesgemenskap och konsten som livsavgörande kraft (filmen är närapå Orfeus&Eurydike-myten i Bergman-tappning).