Laura Fitinghoff; en av Sveriges första barnboksförfattare

Om författarinnan Laura Fitinghoff, död för drygt hundra år sedan, numera är hågkommen, är det för boken Barnen från Frostmofjället, utkommen 1907 (och flera gånger filmad). Enbart billighetsupplagan 1910 sålde i 40 000 exemplar! Hennes tidigare böcker – romaner, noveller och barnböcker – är dock numera helt bortglömda.

Laura Fitinghoff debuterade 1885 med barnboken En liten värld bland fjällen, illustrerad av Jenny Nyström. Här beskrivs en vandring författaren år 1863 gjorde längs Ångermanälven, tillsammans med Skansengrundaren Arthur Hazelius. Vanan att vandra behöll hon för övrigt livet ut. Såtillvida kan hon betraktas som en kvinnlig motsvarighet till den flitigt vandrande kollegan Karl-Erik Forsslund.

Laura Fitinghoff växte upp som en av fem döttrar till den lärde kyrkoherden Bernhard Runsten och hans fru i Sollefteå. Kyrkoherden undervisade själv sina döttrar i religion, latin, litteratur och astronomi. Alla döttrarna studerade vid Musikaliska akademien. Kyrkoherdens fru och döttrar fick hjälpa till och ta hand om bygdens fattiga. Under vintern 1867/1868 kom många tiggare till prästgården, som med sina tre våningar närmast kan beskrivas som ett träslott. Lauras dotter, Rosa, berättar i sina memoarer (Minnenas kavalkad, 1948): "Under de stora nödåren puttrade dagen lång i prostgårdens ena bykgryta en värmande soppa kokt på kött, gryn och annat ätbart för att bjuda de nödlidande, vilka i långa rader kommo vandrande över skogar, fjäll och frusna vatten för att hos prosten Runstens söka själens hugsvalelse och kroppens näring, vila och värme. Somliga dagar kunde dylika uthungrade stackare uppgå till sextio, ja sjuttio personer, barnen inbegripna.”

I boken Lärdom och idyll, med underrubriken Prästgården som bildningsmiljö, skriver Gerd Reimers om denna familj: ”Prosten var en boren pedagog, och han tycks aldrig ha försummat att koppla på det som döttrarna kallade ’den stora allmänbildningen’, så snart han fick tillfälle. Efter middagens franska konversationsövningar kunde det i klara kvällar bli astronomilektioner så att säga live under stjärnorna. I varje situation var denne fader pedagogen med stort P – i ämbetsutövningen, i predikstolen, i kvällarnas musikaliska underhållning i salen”.

Sommaren 1870 fick en 65-årig herre, bördig från Dalsland, syn på den 21-åriga Laura. Den stenrike brukspatronen Conrad Bleckert Fitinghoff, som ägde massor av gårdar och bruk, runtom i Sverige, satt vid sitt stambord på anrika hotell Rydberg i Stockholm när den vackra prästdottern passerade ute på gatan. Mannen vid bordet blev blixtförälskad. Han tog reda på vem hon var och började oupphörligt uppvakta henne. Han friade sedan sju gånger innan han slutligen sa ja.

Gerd Reimers: ”Laura fullkomligt dränktes i denna världens goda, egendomar, sommarvillor, manskörsuppvaktningar av hundra sångare på bröllopsdagens morgon, egen hjulångare med lövade kransar, baler, fester, lysande umgänge. När dottern Rosa föddes ett år senare fick hon en egen ångbåt och femhundra renar i doppresent. Allting var överdådigt hos denne norrländske industriman, som inte tyckte han kunde betala ett högt nog pris för den lycka han nått så sent i livet.”

Laura Fitinghoff kom sålunda under inflytande av diametralt skilda män: först den humanistiske, strängt kristne fadern, därefter den världsvane maken med sina dyra vanor.

Efter ett drygt decennium gick det utför med Conrads affärer, delvis på grund av felinvesteringar. Snart kunde han inte längre försörja sin familj, vars residens, slottet Ekensholm i Sörmland, måste säljas på exekutiv auktion. Laura började skriva för att rädda familjen undan utmätning och svält. Hennes första bok, En liten värld bland fjällen, som för övrigt kallats Sveriges första moderna barnbok, togs väl emot (en faksimilutgåva utkom 1991).

Elin Wägner intervjuade Laura Fitinghoff år 1908, och hon berättade då, kort före sin död, om nya litterära projekt; bland annat en fortsättning på Barnen från Frostmofjället.

Laura Fitinghoff var en produktiv författare och åtminstone de första böckerna utkom i flera upplagor. Hennes ambitiösa prosaprojekt, som exempelvis de postumt utkomna romanerna Om tvenne makter (1916), Brittsommar (1917) och Stella (1924) är i dag fullständigt bortglömda – liksom faktiskt författarinnan själv. Egentligen är det väl bara Barnen från Frostmofjället som lever vidare.