Käbi Laretei, Vart tog all denna kärlek vägen

Käbi Laretei
Vart tog all denna kärlek vägen?
Norstedts

Pianisten Käbi Laretei har gett ut en bok där hon berättar om sitt förhållande med Ingmar Bergman; de var gifta 1959—1969 och fick sonen Daniel tillsammans (denne har ju för övrigt regisserat den mästerliga filmen Söndagsbarn, med underbar dalaskildring och enastående skådespelarinsatser).

Käbi Laretei ger i förordet ett kortfattat efterhandsperspektiv (där hon med rörande inlevelse berättar om några besök 2007 hos den döende Ingmar Bergman). I övrigt baseras denna litet fragmentariska men ändå suggestiva bok på kronologiskt uppställda brev mellan de älskande samt en del utdrag ur en dagbok Käbi Laretei tycks ha skrivit i hemlighet (detta påminner om Ingmar Bergmans mamma, som också i hemlighet skrev dagbok om sina samlevnadsproblem med den stränge fadern).

Käbi Laretei framstår som en klarsynt och reflekterande människa, där svårigheten att kombinera konst (pianospel) och äktenskapligt samliv i mångt och mycket liknar Ingmar Bergmans. Trots att dessa båda konstnärsnaturer omedelbart dras till varandra och känner djup attraktion och samhörighet anar man redan tidigt – hos båda parter – mer eller mindre uttalade försök att freda sig mot en alltför fullständig sammanslutning med den andre. Äktenskapsproblemen finns där inbyggda från första stund. Mer och mer framstår det som att Käbi och Ingmar uppslukas av varandra – som om de paradoxalt nog kvävdes av den kärlek de båda längtar.

Gång på gång belyses hur Ingmar Bergman både längtar och skyr verklig närhet. Käbi Laretei skriver moderligt i ett av breven: ”Min lilla son, ha förtroende, tillförsikt, tålamod – du har det i din konst, ha det även i kärleken.” Ingmar Bergman svarar med att beskriva sina demoner och sin kamp för att försöka bli kvitt dem.