Vinterfest: konsert med Olle Persson, Roland Pöntinen m.fl.

Bonäs bygdegård, Mora, 21/2
Olle Persson, baryton, Richard Hyung-ki Joo, piano, Christian Poltéra, cello, Martin Fröst, klarinett, Julian Rachlin, violin, Frans Helmerson, cello, Roland Pöntinen, piano.

Olle Persson har en väldig repertoarbredd, men oavsett vad han tar sig an sjunger han med en så enastående närvarokänsla och därtill med en så artistisk finess att det inte är undra på att han också blivit en av våra mest folkkära sångare. Bifallet efter hans framträdande i denna bygdegård, byggd som en vikingasal, var enormt.

Medan han sjöng såg jag hur flertalet runtom i publiken satt med knäppta händer och därtill blundade. De åhörde Olle Persson som om de samtidigt mottog de heliga sakramenten!

Bland det mest fascinerande var a cappella-sången i Ned Rorems hypermoderna, lite egensinniga ”Interlude”, där Olle Persson klarade av den extremt svårsjungna stämmans utmaningar med en lätthet som förvandlade alltsammans till glidflykt (men genom ett ödsligt Rorem-universum tömt på allt – utom tilltron till den ensamma röstens förmåga).

Roland Pöntinen med sin kammarmusikaliska erfarenhet var en perfekt ackompanjatör också vid de följande sångerna av Schubert (som ju Olle Persson ägnat många års uttolkning) med flera; allra bäst – djupt gripande – tolkades Gunnar de Frumeries ”När du sluter mina ögon” och Hugo Alfvéns ”Saa tag mit hjerte”.

Konserten inleddes och avslutades med triomusik; först Beethovens klarinettrio i B-dur, som här gavs en ungdomligt expressiv prägel, inte minst genom Hyung-ki Joos attackartade energi vid flygeln, dock balanserat av Martin Frösts balsam-aktiga pianissimon med klarinetten.

Än bättre återgavs Schumanns hängivna känslighet i pianotrio nr 1 i d-moll, där Julian Rachlins glödvarma violin mötte animerat samspel från Frans Helmerson och Roland Pöntinen. Den avslutande, fjärde satsen, ”Mit Feuer”, gjordes snudd på extatiskt – man kunde riktigt se hur publiken fångades i denna musiks flortunna garn.