Stråkkvartett och Martin Fröst-tankar om "kroppens tysta kunskap"

Teaterbaren, Orsa, 20/2
Stråkkvartett från musikhögskolan i Falun (My Hang Wilsberg, violin, Amandus Lind, violin, Sara Wallin, viola, Gustav Sävström Engman, violoncell)
Samtal mellan Bo Göranzon och Martin Fröst

Fyra ungdomar från musikhögskolan i Falun visade vid denna konsert att de kommit en bra bit på väg när det gäller konsten att spela stråkkvartett. Det hör förvisso inte till vanligheten att dagens ungdomar bildar stråkkvartetter och fördjupar sig i den klassiska repertoaren (och det har väl heller aldrig hört till vanligheten), men desto roligare, desto mer överraskande, när man får höra en grupp som denna – som till och med lyckades fånga den kräsna Vinterfestpubliken med sitt dedicerade spel; här med en väl samspelt sats ur Debussys minsann inte alldeles enkla stråkkvartett i g-moll.

Härefter följde ett samtal ”om kroppens tysta kunskap”, i anslutning till Vinterfests aktuella tema, där Bo Göranzon, professor vid Tekniska högskolan i Stockholm, efter en tämligen segdragen inledning i territoriet kunskapsteori fick igång ett samtal med Martin Fröst, klarinettisten som ju tillika är festivalens konstnärlige ledare.

Efter långa, närmast vetenskapsteoretiska utläggningar i ingenmanslandet mellan musikvetenskap och filosofi artade sig det hela till ett intressant samtal om ”kroppsliga” respektive ”intellektuella” kunskapsvägar/ingångar till musiken (egentligen en ganska märklig utgångspunkt, eftersom musik brukar beteckna raka motsatsen till vetenskap/intellektuell kunskap).

Martin Fröst talade om behovet av att som musiker ”tappa intellektet” och ”komma ner i sin kropp”. Och hur tradera kunskaper/insikter gällande musik? Fröst exempliferade: den dirigent som är bäst på att slå fyrtakt blir inte den bästa dirigenten; kunskap om musik är lika komplex som svåråtkomlig. Han jämförde med de gånger han undervisar vid masterclasses: ”Jag ser elevernas fysiska uttryck och utgår från dem.”

Vad är kroppslighet och ”handens vetenskap” (Harry Martinson) inom musikområdet? Den intressanta diskussionen hann nätt och jämnt komma igång innan tiden var ute och programmet avbröts.

Till ett annat år föreslår jag att kammarmusikfestivalen kombineras med seminarier/podiedebatter, där svårforcerade ämnen kan angripas under bättre lämpade former.