"Tourister": bok om resande svenska författare

Tourister. Klassiska författare på resa.
Redaktörer: Ingegerd Bodner Granberg och Marianne Enge Swartz
(Carlssons förlag)


I denna bok möter en rad spännande reseskildringar, med beskrivningar av såväl Dalarnas finnbygder som yttre rymdens främmande världar. I samarbete med en rad litterära sällskap, som själva fått välja passande text av respektive författare, presenterar här redaktörerna 13 ”turistiska” texter från de senaste århundradena.

Tretton författare, tretton temperament. Först ut är Dan Andersson, vars resebrev från en vandring i södra Dalarnas finnmarker första gången publicerades i Svenska Turistföreningens årsskrift 1918. Tyvärr upplyser redaktörerna ej om att ett långt stycke av texten strukits, nämligen en passage där författaren besöker faderns barndomshem, Bränntjärnstorpet. Ej heller har de värdefulla fotografierna i STF-volymen tryckts om. I övrigt bjuds spännande läsning: Dan Andersson och hans kamrat lever vildmarksliv, undersöker gamla rökpörten och finngårdar och beundrar utsikter från 500-metersberg med fjälliknande vegetation (återigen fakta som avslöjar hur växtzonerna ryckt norrut).

Fredrika Bremers resa i gamla svenskbygder i USA (som hon illustrerar med blyertsteckningar av indianer, bland annat) liksom på Kuba är i mångt och mycket inriktad på sociala förhållanden, för vilka hon har skarp blick. Sven Delblancs resedagbok från Iran 1971 är mer kåserande, lätt distanserat, och mynnar i avståndsbeundran för det gamla nomadfolket kashgaierna, som Delblanc omfattar med ”känslor av kärlek, vördnad”. Heidenstams smått sagolika sommarvistelse på ett schweziskt slott, ursprungligen publicerat som ”reseskizz” i Nya Dagligt Allehanda, andas vördnad för den gamla riddarkulturen och berättar om ”obeskrivlig livsglädje” då han om mornarna öppnar slottets fönsterluckor och ser ut över dalen långt där nere.

23-åriga Ellen Key reser med sin far i Italien och skildrar moget sina intryck och med god kännedom om den antika kulturen. Selma Lagerlöfs text beskriver en resa upp genom Fryksdalen och ända fram till norska gränsen nära Östmark – en resa under vilken hon manar fram åtskilligt av landskapets ”själ”. 16-åriga Astrid Lindgrens rapport från en dryg veckas ”luffande” i norra Småland är flickboksaktigt kåserande, medan Harry Martinsons efterföljande skildring av sjömansliv tyngs av det hårda arbete han som eldare tvingas utföra.

Betydligt mera distans och flanörprosa då i Ludvig Nordströms betraktelser från ett Konstantinopel där han låter sig hänföras av exotism och vackra kvinnor; som kontrapunkt August Strindbergs interjektionsrika, upprörda och fragmentariska brev till svenska vänner från resor på kontinenten. Emanuel Swedenborg beskriver pedagogiskt sina ”inre” resor till främmande planetsystem och samtal med andar, samlade kring dessa – en text som ursprungligen publicerades i London 1758. Som avslutning folkloristiskt anlagda betraktelser av Elin Wägner, första gången publicerade i Tusen år i Småland, 1939 – en text som väl i rätt liten mån har med resetemat att göra; den så att säga åker snålskjuts på detta intressanta vagnslass.