Göran Hägg, 1001 böcker...

Göran Hägg
1001 böcker du måste läsa innan du dör
Wahlström&Widstrand


Göran Häggs kronologiskt upplagda snabbguide genom världslitteraturen börjar med Första Mosebok och slutar, lustigt nog, med ”1001 böcker du måste läsa innan du dör”, 2008 (här möter alltså en författare med både humor, ironi och gott självförtroende). Huvuddelen av de kompakta, personliga och ofta vigt skrivna kortrecensionerna ligger på nutida litteratur, främst europeisk och anglosaxisk. Redan halvvägs i den 950 sidor tjocka boken har Hägg hunnit till år 1940!

Här är det alltså sprinterlopp som gäller. Den produktive Göran Hägg, vars personliga, temperamentsfullt kryddade stil ofta kan kännas uppfriskande, guidar med överdådigt humör. Men det yviga, lite ytliga skrivsättet gör att han andra gånger snarare framstår som en litteraturens Herman Lindqvist. Då är det light-light – ungefär som bokens titel, som ju signalerar amerikansk populärkultur när den är som sämst.

I det stora hela är det dock både stimulerande och spännande att följa Göran Hägg i hans lite vådliga raceråkning genom litteraturhistorien – som här inkluderar även populärlitteratur, sakprosa och barnböcker.

Någon litterär kanon avser inte Göran Hägg att upprätta – han är helt enkelt ute på lustfärd. Naturligtvis kan urvalet diskuteras, och naturligtvis kan man som läsare reta sig på viss fördomsfullhet; exempelvis verkar han ibland inte ens vilja förstå – som i kortrecensionen av Peer Gynt, där Hägg närmast raljerar med sitt avståndstagande. Andra gånger framträder han avmätt pösmagat; det gäller exempelvis omdömet av Marx och Engels Det kommunistiska manifestet.

Men tar man Göran Hägg för vad han är – en beläst spjuver; en ibland gäckande slyngel – kan man som läsare ha god behållning av denna säkert kilotunga bok.