Vinterfest i Mora; första konserten

Zornmuseet, Mora, 18/2
Michelangelokvartetten (Mihaela Martin, violin, Stephan Picard, violin, Nobuko Imai, viola, och Frans Helmerson, violoncell).


Vinterfest femårsjubilerar med ett i vanlig ordning brett anlagt program – samtidigt som jag läser att en del av festivalen ska ges i repris i huvudstaden: ”Vinterfest goes Stockholm”. Enligt festivalledningen får Siljansregionen härigenom en chans att ”profilera sig”.

Länsmusiken i Dalarna och kommunerna kring Ovansiljan stöder på olika vis den framgångsrika vinterfestivalen, vilket inte hindrar att de privata sponsorerna är många. Särskilt fäster jag mig vid att ”Next Jet” utvalts som samarbetspartner – ett flygbolag som presenterar sig som ”affärsflyg för företag och privatpersoner” och som enligt egen utsago ”vill ge aktiva, högpresterande personer och företag en större närvaro på den globala marknaden”.

”Högpresterande”?? Dessutom: festivalledningen bör beakta klimatfrågan och inte obekymrat anvisa jetflyg som spyr ut tonvis med koldioxid några mil ovanför järnvägslinjen mot Stockholm men utan särskilt stor tidsvinst.

Med detta sagt: Michelangelokvartetten, bestående av erfarna solister som samtliga därtill är högt kvalificerade pedagoger vid musikhögskolor, svarade för en fin festivalupptakt på torsdagen. Instrumenten ljöd med imponerande stor ton i konsthallen i Zornmuseet, där akustiken passar perfekt för kammarmusikändamål.

Michelangelokvartetten, som sedan bildandet 2002 turnerat runtom i världen, framförde Puccinis ofta spelade ”I crisantemi”, Mozarts stråkkvartett nr 15 i d-moll samt Smetanas fascinerande stråkkvartett nr 1 i e-moll, ”Aus meinem Leben”.

Det var genomgående spel på hög nivå, men några tonmissar i förstafiolstämman och därtill med allt för lite tydlig kontakt musikerna emellan förtog en smula av de individuellt sett goda insatserna.

Mästerlige Frans Helmerssons är kvartettens allt överskuggande stjärna, och till stor del tack vare honom hölls samspelet samman. Altviolinisten Nouboko Imai gjorde också en storartad insats, låt vara att hennes spel är mer reflekterande, analytiskt, än Helmersons passionerat-nerviga.