Sune Jonssons sista bok

Sune Jonsson
Och tiden blir ett förunderligt ting
Västerbottens läns hembygdsförbund

Fotografen, filmaren och författaren Sune Jonsson, som nyligen avled, 79 år gammal, började redan på 1960-talet dokumentera den gamla bondekulturen hemma i Västerbotten. I sitt tillvägagångssätt – med den starka, tydliga kärleken både för individer och urgamla miljöer – påminner han ofta om den senare Lars Lerin, vars böcker om värmländsk landsbygd är starkt besläktade med Jonssons.

Sune Jonssons sista bok, Och tiden blir ett förunderligt ting (2007), fick det svenska fotobokspriset, med bl.a. följande motivering: ”Fotografierna är rika berättelser och starkt visuella. Medkänslans sockenskildrare och länsetnolog blev också världsreportern som fångade samtidens skarpaste kontraster. Man häpnar över mångsidigheten i denna fotokonst; raffinerat enkel och tidlöst slagkraftig.”

Sune Jonsson var även etnolog, och redan 1968 började han sitt mångåriga dokumentationsarbete för Västerbottens museum i Umeå. Han gjorde sig snabbt ett namn, med böcker som Bilder från den stora flyttningen (1964), Minnesbok över den svenske bonden (1971), Jordabok (1976) och Tiden viskar: En småbrukarfamilj 1960–1990(1991).

Sune Jonsson var ursprungligen inspirerad av de amerikanska FSA-fotograferna, men utvecklade senare en renodlat realistisk fotografistil, där människan utgör det centrala i bilden. Han gav vidare ut bl.a. Bilder av Kongo (1965), Blombok (1983), Hemmavid (1986) samt romanerna Brobyggarna (1969) och Stationskarl Albin E. Anderssons minnen (1974).

Fotografen och författaren Sune Jonsson ömsinta dokumentärfoton av svenskt småbrukarliv är fantastiska; fyllda av jordig poesi och luftiga berättelser. Nu när både Sune Jonsson och den svenska småbrukarkulturen är borta framstår hans skildringar av gångna tiders vardagsslit som en rik gåva till eftervärlden. Hans arbete utfördes i sista minuten. Särskilt under perioden 1965—1975 sveptes större delen av den norrländska småbrukarkulturen undan, av en moderniseringsprocess som på grund av enastående industriell högkonjunktur var ytterst snabb.

Sune Jonssons sista fotobok, Och tiden blir ett förunderligt ting, innehåller ett stort antal bilder från västernorrländska småbruk på 1960-talet och i början av 1970-talet. Man ser dessa vackra bilder i svartvit och häpnar över att dessa återstoder av urgammal bondekultur levde kvar intakta ända in på sjuttiotalet. Och vilken skönhet i hans foton! Sune Jonsson är som Vincent van Gogh: han gör poesi av jord och dynga och ser skönheten i det alldagliga.

Och tiden blir ett förunderligt ting: en vacker avskedsbok från en stor konstnär.